What it's worth

Igår spenderades hela dagen i sängen, men det är okej också. Jag ligger och kollar på en film och har precis somnat till när Dylan Intercomed mig och ropade jag kommer inte ens ihåg vad i telefonen. Rädd blev jag i alla fall, jag hoppade en meter upp i taket. Jag hämnades idag dock, jag intercomed honom och satte på den mest jobbiga sången som någonsin gjorts. I alla fall, vi gick ut och åt, Italienskt, mycket gott. Jag åt så mycket att det kändes som jag hade en liten baby inuti mig efteråt. Efter det åkte vi till Kit och festade där. När vi hade festat klart åkte vi, jag, Dylan, Stefano och Austin hem och gjorde Swedish Pancakes. Eller ja, jag och Dylan gjorde pannkakor medan Austin och Stefano var upptagna med att decka i soffan. Men det gjorde ingenting, mer pannkakor till oss!

Josh goodbye party slutade med att hans psykopat till granne ringde polisen, men det gick bra. Efter det behövde vi vara ganska tysta dock så jag, Dylan och några andra satte oss i en bil och körde ut till USC för att hälsa på Allan och Daniel. Vi åt, hade kul och träffade nya människor. Igår kom Per hit ändå från Hollywood. Det är en kille jag träffade på YFU "lägret" innan sommaren. Vi gick ner till stranden, vi skrattade, vi åt, vi fotade, eller Per fotade, vi kollade på konstiga fiskar, vi la oss på den varma sanden igen och vi pratade om livets stora frågor. Det är faktiskt inte jättevarmt här. Men det är det jag gillar också, det är inte så att man går runt och svettas utan det är precis lagom. Juste, en liten judepojke gick in i Per också. Då  började vi skratta. Per, per har stora problem med sitt namn. Det är liksom ganska svårt att uttala för amerikanare. Därför kanske han ska "döpa" om säg här till Anders som är hans mellannamn. För mig är det bara jättesvårt att kalla honom för Anders, eftersom han inte heter det. Jag säger istället, Per-Anders. Med tanke på hur lite jag hade sovit kvällen innan och att vi hade spenderat precis hela dagen på stranden somnade jag hastigt med fridfullt i sängen klockan tio noll noll

Dylans hus är väldigt amerikanskt. Eller det är väldigt Maria Montizami likt, stavas hon så? Det är murriga färger, Dylans hus har lite mer stil dock än Maria Montizami. Vi hade en städtant här idag, det är därför min säng är så fint bäddad. Aldrig att jag skulle klarat det själv, eller kanske om jag höll på i någon timme. Men vem har tid över till det? Nu ska jag byta kläder och åka till Josh som har ett goodbye party. Det är så synd att alla sköna människor här ska iväg till College. Här är mitt rum i alla fall!

Okay, New Port var trevligt. Det var det. Igår natt var första gången jag sov hos Abby. Där sover jag i Davis rum, eftersom han ska iväg till Princeton. Mitt rum där är lite mer, vad ska jag säga, sovrumslikt? Mitt rum här hos Dylan, som är tillbaka hos nu, är mer som ett hotelrum skulle man väl kunna säga. Jag gillar det rummet hos Abby, eftersom det känns lite mer som mitt eget rum. Dock är min säng där inte lika stor som den här. Här har jag en säng som är minst lika stor som min hemma i Sverige. Hos Abby är det som bara en nittio-säng. Men det kanske inte spelar någon roll, det är nog inte så att jag skulle få ha någon sova över i min säng ändå. Dock är stora fluffiga sängar det bästa. Och jag älskar att ha eget badrum. Det har jag inte hos Abby, där delar jag med Kieth. När jag vaknade imorse och skulle in i badrummet låg det kiss där. I toaletten alltså. Men jag gillar det.

Efter the registration åkte jag Shelby och Austin till stranden. Austin surfade på de stora vågorna. Shelby och jag låg och pratade och var bara ganska rädda för de stora vågorna. Sen åkte vi hem, Linda hade gjort middag till mig, riktigt mycket. Hon tror jag äter riktigt mycket. Vilket jag gör också, inte här dock. Det är bara jätteknasigt, jag är inte hungrig här, an bero på jetlaggen. Linda, alltså Dylans mamma, hon är hur snäll som helst. Alltså helt otroligt snäll men hon kan inte säga något en gång. Hon upprepar sig hela tiden, så man måste säga till ex nej flera gånger. Men det är ok. Sedan kom Shelby och hämtade mig och så åkte vi med massa andra och spelade Laser Tag. Haha, vilken var väldigt kul eftersom alla verkligen gick in för det. Vi rullade på golvet som riktiga action hjältar och vi dansade till musiken. Och sköt varandra självklart, det är ju vad spelet går ut på. Efter det åkte jag Shelby och Cat till Kits hus, hon hade ett litet party. Jag och en tjej som heter Jonele slog två killar i Beer Pong, vi var som två kungar. O ja. Nu är jag redan hemma, klockan är halv tre på natten, morgonen, natten. Abby hämtar mig tidigt imorgon nämligen och ska ta med mig till Newport Beach för att träffa hennes mamma. Jag tror att Davis, hennes son, också kommer med några av hans vänner. Hoppas dem är roliga. Night

Snart kommer Abby och hämtar mig för att vi ska registrera mig på skolan. Ta ett photo till mitt id och beställa massa saker och jag vet inte vad. Igår tog vi en paus och jag Dylan, Cat och Alex åkte och hyrde en urdålig skräckfilm. The orphan eller något heter den. Jag kan ju säga att det skulle bli svårt att adoptera en orphan efter att ha sett den filmen. Yayaya. Nu ska jag börja packa upp lite. Jag har inte gjort det än eftersom jag trodde jag skulle flytta till Abby idag för några dagar och sedan flytta tillbaka hit till Dylan. Men tydligen ska jag bara sova hos Abby i en natt så Linda, Dylans mamma, gav mig en liten väska som jag bara kan packa några saker i. Dylans  mamma är väldigt snäll, och pratglad, och snäll.

Okej, vad har jag gjort idag. Jag och Dylan åt frukost vid tolv. Sedan kom Abby och hämtade upp oss och så körde vi till Mira Costa, min blivande skola för att få mig registrerad och välja classes. Det var inte det lättaste kan jag säga, alla roliga classes var redan fulla. Jag tror mitt schema ser ut något som det här: English, Government, Algebra, Ceramics, och sedan ska jag välja mellan Fashion art eller Wood shop. I Fashion art får man sy och designa kläder och olika saker, vilket är kul men jag är ju inte direkt jätte modeintresserad. Men det kan vara kul, annars Wood shop som är som träslöjd. Just nu lutar det ändå åt Fashion Art. Jag har också en class kvar att välja, jag ville välja Photo men det var full men Mrs B eller vad hon hette skulle prova att tänja på gränserna lite och återkomma imorgon. Efter det åkte jag med Abby och kollade på Iphone 4 som pappa vill att jag köper, dem hade den inte inne men får in den nu i veckan eller nästa vecka. Sedan åkte vi för att ta ett TB test, mot tuberkulos. Får hoppas att jag inte har det. Nu är jag hemma och tänkte sova en stund, Dylan har stora planer för kvällen tydligen. Byee

Jag är framme. Igår natt sov jag två timmar. Bra tänkte jag och skulle sova på flygplanet. Dåligt tänkte jag sedan när jag hamnade bredvid en snygg rocker. Så vi satt och pratade hela flygresan, nio timmar. Ingen sömn fick jag men roligt hade vi. Jag spenderade sex timmar på Chicago flygplast men med Andreas (rockern) där i fyra av dem timmarna gick tiden ganska snabbt. Skönt, jag sätter mig på flygplanet till Los Angeles och lyckas få någon timmes sömn. Abby, en ut av mina host moms, kommer och hämtar mig på flygplatsen kl nio och frågar om jag är trött. JAA svarar jag, jag är jättetrött. Synd säger hon då för Dylan har tydligen planerat att ni ska träffa massa folk ikväll. Och det gjorde vi, dem är så sköna, dem här. Ooooh. Dylan är iväg och kör hem några men nu kom alla hem igen så nu säger jag hejdå!! Hörs snart!

Jaha, när jag precis packat ihop mitt liv i två resväskor...okej, nu överdrev jag med hästlängder. Mitt liv, mitt liv är ju så mycket mer än bara saker. Människor, den svenska skärgårdslukten som jag gillar så mycket och mycket annat. I alla fall, när jag precis var klar med allt kommer Eric och Albert hit hem och gav mig två långa kramar och var lite sådär överdrivet snälla. Skuldkänslor kallas det. Dem kommer hit och säger att de inte kan komma imorgon på min Avskedis som betyder så mycket för mig så då blev jag lite ledsen. Men dem kom in och hjälpte mig ladda ner ett program till datorn och så myste vi lite så nu känns det väl lite bättre, pyttelite. Nu ska jag sova, imorgon händer saker ser ni. Dröm sött

Vart börjar man? Jag sitter och funderar på vart jag ska börja någonstans inför usa. I vilket hörn, vilken tröja ska jag lägga fram först, är det något jag fortfarande behöver införskaffa och vilken frisyr ska jag ha när jag åker? Nej, den sista frågan var väldigt oseriös. Men jag vet verkligen inte vart jag ska börja. Och medan jag har suttit och funderat över denna sak att tiden bara flugit förbi och alldeles strax ska jag träffa min två kusiner Jessica och Sebastian. Dem har något planerat för mig, någon slags avskedsgrej om jag förstår det rätt. Det kan bli kul! Nu ska jag försöka få fart på mig själv!

Göteborg. Vi har skrattat tills tårarna runnit. Vi har knutit våra skosnören så många gånger att vi tappat räkningen. Vi har gått i Spökhuset och blivit besvikna. Vi har åkt spårvagn. Vi har stått nästan en timme i kö för att få åka en attraktion som varar i två minuter. Vi har stört folk i kön på Liseberg. Vi har ätit mjukglass. Vi har ätit thaimat. Vi har kastat vatten på varandra. Vi har spelat kort. Vi har berättat saker för varandra och vi har kramats. Vi har sovit för att sedan vakna igen. Vi har fejkat en migrän för att få sova längre. Vi har gått i regnet. Vi har spenderat en dag i Göteborgs tråkigaste köpcentrum. Vi har satt betyg på fula och snygga människor i Göteborgs tråkigaste köpcentrum. Vi har gjort narr av fula och snygga människor i Göteborgs tråkigaste köpcentrum. Vi har skrattat mera. Vi har nästan, bara nästan, missat tåget hem. Vi har suttit bredvid en anka på tåget hem. Vi har varit trötta och flummiga och skrattat ännu mera. Och nu är vi hemma.

´

Just nu sitter jag ensam i mitt rum och tittar på sängen och på hur oerhört inbjudande den ser ut. Men jag har lite över hundra saker som måste göras innan jag går och lägger mig. Men det som måste göras måste göras, så är det bara. Och det har jag lärt mig den hårda vägen, vilket kanske är den enda vägen att faktiskt lära sig någonting nu när jag tänker efter. Packa står med på listan. Tidigt imorgon bitti sätter sig jag, Kim, Marcus och Albert på tåget ner till Göteborg där både det ena och andra väntar. Awesomeness

Kläder är ju någonting man köper regelbundet och därför kan det lätt bli ett överskott på dessa. Förra veckan rensade jag min garderob, jag kan ju berätta att jag minst skulle kunna rensa bort lika mycket till. Men jag har så svårt för att slänga saker, tänk om jag någon gång om ett år kommer använda denna tröja? Men jag använder inte den där tröjan, inte det året och inte nästa. I alla fall, nu har jag rensat lite och ska in med grejerna till en second hand butik i hoppet om att kanske kunna tjäna lite pengar på  min rensning. Jag behöver alla pengar jag kan få inför usa nu. Oh yes

Konfirmander

Goodbyes are sad

Idag när jag var i mataffären ville jag krydda mitt liv lite. Så jag tog en Bigarrå och la sedan denne Bigarrån i en plastpåse. Jag tyckte det skulle vara så kul att se kassörskans min när hon ser min enda bigarrå i min stora plastpåse. Jag kommer fram till kassan, sjvoffar upp alla mina varor och till sist bigarrån. Till min besvikelse gjorde mattanten ingen min alls. Det var som om det varje dag kom in en tjej som bara ville ha en bigarrå. Till min andra besvikelse var det jag som fick en min när jag såg att bigarrån kostade fyra kronor. En enda liten bigarrå.

Jag vill stänga ner datorn, puffa till alla mina kuddar och falla in i en underbar dröm. Men jag kan inte, det går inte. Hur mycket än jag säger åt mina fingrar att dra musen till stäng av-knappen gör dem det inte. Mina tankar är i USA just nu. Om precis två veckor och några timmar kommer jag vara påväg ut till flygplasten. Jag har aldrig riktigt tänkt på vad detta innebär. Jag surfar runt på massa bloggar där dem redan kommit fram och dem visar sin värdfamilj och skriver hur bra den är, hur mysigt deras stad är. Jag hade aldrig för en sekund trott att jag skulle bli nervös inför min resa. Men jag börjar smått inse, ju mer jag förstår att jag ska åka att jag faktiskt börjar bli lite nervös. Tänk om min värdfamilj inte gillar mig. Tänk om jag inte får fram ett enda ljud när jag står där på flygplatsen och möter min nya familj. Hjälp. Det pirrar nästan lite i magen. Det brukar aldrig pirra i magen såhär. Hjälp

...lämnar mig i natt och tar med sig väskan till Grekland där det ska vara party i hela två veckor. Så detta var näst sista gången jag såg dig Johanna och det känns väl inte sådär jättebra. Det känns uruselt helt enkelt och satan vad jag kommer sakna den tjejen. Hon kan få mig att skratta när jag är ledsen. Tur för mig så är internet väldigt modernt och enkelt så det blir nog lätt att hålla kontakten. Nu ska jag till Hugo och träffa vänner. Bye

Häng på taket igår med mina fina vänner. Nu kommer bildregn, ha ha...