What it's worth

Jag är framme. Igår natt sov jag två timmar. Bra tänkte jag och skulle sova på flygplanet. Dåligt tänkte jag sedan när jag hamnade bredvid en snygg rocker. Så vi satt och pratade hela flygresan, nio timmar. Ingen sömn fick jag men roligt hade vi. Jag spenderade sex timmar på Chicago flygplast men med Andreas (rockern) där i fyra av dem timmarna gick tiden ganska snabbt. Skönt, jag sätter mig på flygplanet till Los Angeles och lyckas få någon timmes sömn. Abby, en ut av mina host moms, kommer och hämtar mig på flygplatsen kl nio och frågar om jag är trött. JAA svarar jag, jag är jättetrött. Synd säger hon då för Dylan har tydligen planerat att ni ska träffa massa folk ikväll. Och det gjorde vi, dem är så sköna, dem här. Ooooh. Dylan är iväg och kör hem några men nu kom alla hem igen så nu säger jag hejdå!! Hörs snart!