What it's worth

Älskar du mig? Frågar Vanessa mig. Jag svarar, Ja självklart älskar jag dig Vanessa. Jag älskar Matilda, säger hon då, tittar in i mina ögon och ger mig en bamsekram. Fy fan vad mysiga barnvaktsbarn jag har. Nu ska jag åka och inhandla mat till kvällen eftersom kylskåpet här är helt tomt. Bye

Vi cyklade ändå ut till Djurgården och Josefinas där vi åt middag och sedan cyklade vi tillbaka. Proppade med mat i magen är det ganska ansträngande att cykla, speciellt när man har två föräldrar som ska cykla snabbare än vinden. På hemvägen stannade jag därför till vid mataffären för att köpa glass och choklad. Jag som alltid brukar köra på blåbärssorbet skulle idag vara lite vild och prova en ny sorbet. Egentligen gillar jag inte att prova nya saker för oftast blir jag så besviken. Fläder, god men lite smaklös. Blåbärssorbet slår fläder med hästlängder. Med detta satte vi oss uppe på takisen för att njuta av den fina solnedgången. Mums

Jag har nu lämnat ungarna för dagen, saknar dem nästan redan. Bara nästan. Hur gulliga dem än är är det så lugnt och skönt att komma där ifrån. Imorgon ska jag ju till dem igen så några timmars vila nu emellan får jag. Men den vilan flög precis ut ur fönstret nu när mamma påminde mig om att jag fortfarande inte rensat garderoben. Det är väl bara att börja antar jag.

-

Idag träffade jag Pernilla för första gången på ett år. Intressant det där, att hon varit borta ett år men när vi träffas känns det mera som en vecka. Det var kul i alla fall. När jag kom hem hade mamma och pappa dukat upp med sushi på takterassen. Där har vi suttit en timme nu och låtit kvällssolen värma våra ansikten. Hej

Nu snart kommer tre ut av mina favoriter över liten stund bara! Lotta, Robert och Sebastian. Många skratt kommer skrattas, laxröra, ost och kex kommer ätas och vin kommer drickas! Senare blir det Johanna och andra vänner. Jag gillar att ha vänner, dem är så fina allihop.

Är redan hemma, det var så dåligt väder så vi bestämde oss för att stan skulle göra oss mer rättvisa. Gårdagen var i alla fall mycket mysig. Glass, Alfapet och en urhärlig middag på kvällen. Nu blir det stan!

Packat har jag gjort, ätit har jag gjort. Nu har jag duschat lite snabbt och sedan ska jag sätta mig på den långa bussresan ut till strömma och Johannas land. För underhållning har jag dock Marcus i telefonen direkt från Dalarna. Cool. Marcus som förresten tillbringar hela dagarna där uppe, ska försöka få ner honom till Stockholm någon gång under nästa vecka! Kommer hem imorgon, hörs då

I Cambodia fanns det många tempel kan jag säga er, och helst av allt skulle mamma velat besöka alla. Enligt mig såg alla tempel likadana ut men Angkor Wat var ändå ganska storslaget. I alla fall, jag skulle gå och lägga mig tidigt ikväll så att jag imorgon kan utnyttja tiden med Johanna på bästa tänkbara sätt eftersom vi inte alls har många dagar kvar tillsammans, men på något sätt har klockan hunnit bli ett och tidigt ska jag upp imorgon. Tidigt. Sweet dreams

Förutom att vi inte såg ens en skymt av solen hade vi det trevligt med våra jordgubbar, hallon, blåbär och kakor på Elfvik. Och kanske förutom den nakna pojken som sprang runt och kollade på oss, men vissa gillar säkert sådant. Dumhuvudet som jag är glömde självklart minneskortet i datorn här hemma så vi får istället bjuda på en bild när vi sitter och pratar gamla minnen på min väldigt oklara takterass. Nu ska vi äta middag och kolla film, bye

Jag har sommarlov och jag är ledig. Därför tycker mamma detta är det perfekta tillfället att rensa min garderob. Så det är vad jag gör just nu, eller vad jag gjorde innan och ska göra efter jag skrivit klart detta. Kommer inte bli klar idag på långa vägar men en början är ju alltid en...början? Om en stund måste jag tvinga mig själv, blir nog inte så svårt, att sluta. Idag ska jag och Henrietta iväg på en romantisk picknick! Om vädret tillåter.

Denna månad, ja imorgon för att vara mer exakt är det bara en månad kvar. Och denna månad vill jag hinna med så mycket, hinna träffa så många. Ikväll ska jag äta middag med Thessan som kommer hem från landet snart, sedan ska vi träffa några andra vänner. Och så här kommer det (förhoppningsvis) att fortsätta. För jag vill träffa alla. Alla de som är värda att träffa och kanske några fler!

Jag är helt totalt kär i min syster, hon är den finaste av de fina enligt mig. Kolla bara på dessa underbara bilder. Som Katrin Zytomierska skrev på hennes blogg: Varje morgon vaknar jag och undrar om det här kommer att bli dagen då jag äter upp min son. Exakt så känner jag för min syster. Ja, eftersom hon är så söt.  Idag packar hon för att hon ska iväg på konfirmationsläger, och jag sitter inne på hennes golv och ser henne packa. Jag ser henne sakta försvinna. Jag kommer inte se henne på nästan tre veckor, hur ska jag klara det?! Efter det har vi en vecka tillsammans innan jag åker till usa, att jag inte kommer träffa henne på ett år är det ännu svårare att förstå. Jag älskar nog henne mer än vad jag själv kan förstå, även om jag kan tvivla på just denna saken ibland. Jag kommer sakna henne så in i norden.

Min säng, min alldeles egna säng. Satan i gatan vad jag sover bra i den. Jag förstår inte hur jag ska klara mig utan den i ett år, det återstår att se. Nu ska jag hoppa på första bästa buss för att möta upp Eric inne i stan. Ett par skor behöver jag, och ett par skor ska jag (försöka) hitta. Bye

Nu, nu, nu, nu är jag hemma. Det känns konstigt, underligt. Som att man i ett tidigare liv har levat i Sverige och nu kommit hit för första gången. Nu är jag hemma men vart är alla mina vänner? Det har jag ingen aning om. På torsdag eller fredag åker jag ut till Johanna, det är så mycket jag vet ännu! Vi har precis ätit lite brunch här och nu ska jag packa upp för att sedan supa in luften av den svenska sommaren. Önskar bara att det fanns någon här hemma som kunde göra det med mig! Jag har ju saknat er alla, hej hej

Nu förbereder jag mig mentalt inför packningen. Det är så oerhört tråkigt att packa, vika kläder och planera. Och alltid packar jag för mycket. Men hellre för mycket än för lite, tror jag. En annan tråkig sak är att flyga hem. När man flyger någon annan stans är det spännande, men när man flyger hem vill man ju bara komma hem så fort som möjligt. Men snart ses vi, vänner

Pappa:...Och rycka bort vingarna!!!!!

Fredrika: Nej jag skulle vilj...

Pappa: RYCKA BORT BENEN!!

Fredrika: Nej jag skulle vilja ta tag i en fluga och hälla lime i dess ögon.

Pappa: Nej vad taskigt, det blir ju en plågsam död.

---

Ja, jag vet inte vart jag ska börja. Att Fredrika och pappa sitter och tänker ut hur de ska utrota flugorna här eller att de faktiskt försöker göra det. Djurplågeri kallar jag det.

Nu bär det av till lägenheten igen bort från denna strand, fem timmar bilresa. Vilken tur att jag sanslöst förälskad i att åka bil i Thailand. Det finns så mycket att kolla på och när man har kollat klart är det så otroligt avslappnande att fälla sätet bakåt och somna in i drömmarnas värld. Precis som en perfekt god måltid. När Johanna skrev till mig att det bara är två dagar tills vi kommer hem kom jag på att det faktiskt bara är två dagar kvar!! Två dagar är ju ingenting. Peace

Igår regnade det, idag regnar det. De två första dagarna på en månad det regnar, annars brukar det bara regna på nätterna. Eftersom det är de två första dagarna på en månad vill jag inte klaga men just de här två dagarna var två av fyra dagar vi skulle få chansen att sola. Nu har jag alltså solat två dagar på en månad, ungefär. Inte för att jag har något slags mål att bli brun som en, vad säger man, pepparkaka. Men det vore ju trevligt att bli lite sommarfint brun. Sedan såg jag att när vi kommer hem ska det bli dåligt väder, och där försvann min dröm om den svenska sommaren. Förhoppningsvis kommer den tillbaka.

Vi är dödströtta här ute på ön så det blev en mycket tidig middag, mycket god men mycket tidig. Och nu sitter vi på hotellrummet igen och ska kolla på en ut av mina absoluta favoriter. Bolt, åh vad underbar den är, han är, hamstern är och framför allt duvorna är. Jag gillare

Syskonkärlek

När vi var i Cambodia gjorde vi allt annat än att sola och bada. Vi gjorde utflykter, mamma hittade en hon tyckte lät bra. En flodtur till en stor sjö, det skulle vara underbart vackert. Vi gjorde vad hon sa och satte oss i bilen och han körde oss vart vi skulle, chauffören. När vi åker blir vägarna allt sämre och husen allt risigare. Fattigt är vad det är. Folk som bor i små skjul ut med vägkanten, uppbyggda på ostadiga pålar av smala trästammar bara för att skydda sig mot regnet. Men regna in gör det nog ändå. När vi kommer fram till sjön ser man hus, sammansatta av det som de kunde hitta. En planka här, och en tygbit där. Det ser mycket värre ut i verkligheten än på bilderna. När man kommer in i den lilla staden kommer små båtar fram till en med barn som tigger. Dem visar upp en orm så ska man ge dem pengar. Jag såg oron i deras ögon, hopp och lite ut av en irritation. Föräldrarna såg risiga ut, lite alkoholiserade. Jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen, jag tycker sådant är så obehagligt. Jag blir så berörd, jag vill hjälpa alla. Men man kan inte hjälpa alla, vi hjälpte inte ens en där ute på sjön. Vår förare sa att om man ger dem pengar kommer föräldrarna spela bort dem, det är därför de vill ha pengar. Och då undrar man om de själva har satt sig i denna situationen, varför spelar de bort sina pengar istället för att köpa mat till deras barn. Man kan heller inte låta bli att tänka att allt detta på något sätt är uppbyggt för turisterna. Eller att dem har gjort det värre för dem själva, för att då lättare kunna få pengar. I alla fall åkte vi tillbaka, vi åkte hemåt förbi alla husen vid vägkanten. Förbi fattigheten, förbi deras verklighet. Deras liv. Bara sådär, hem till vårt fina hotell. Livet fortsätter, som ingenting. Jag önskar att jag kunde ta med mig alla hem, se till att alla fick mat på bordet. Få dem att skratta, ge dem tak över huvudet. Man vill hjälpa alla, men det är omöjligt. Vi gav en man 1000 bath här om dagen. Det är inte mycket pengar, ungefär 250 kr. Men för honom var det mer än mycket. Och han blev så glad och så tacksam. Honom kunde vi hjälpa lite i alla fall.

-

Jag längtar hem nu, jag vill komma hem nu, jag vill inte vara  här längre. Hur mycket jag än älskar detta land måste jag få komma hem nu. Snart

Fladdermöss i en grotta

Ciao!

Okej, denna bild skrämmer nästan mig mer än vad jag tänkte skrämma kameran. Jag ser ju inte läskig ut jag ser bara ut att lida. Det gör jag inte, hem kanske jag längtar lite nu men här har vi det ju allt annat än dåligt. Ha ha, ja, jag bor inte längre i en bungalow två meter från strandkanten. Jag bor nu i ett rum på tredje våning, ett jättefint rum. Men jag vet nu inte riktigt hur jag ska ställa mig till detta. Jag gillade ju ändå bungalown. Men gud jag gillar båda, det behöver väl inte alltid vara antingen eller. Nu ligger vi och kollar på Australia. Dem är så fina, Hugh Jackman och Nicole Kidman. Sleep tight

Vi bor i bor i en Bungalow två meter från strandkanten och jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till detta. Inatt låg jag och försökte sova men det gick inte, allt jag kunde höra var vågorna som slog mot strandkanten. Till slut somnade jag ju i för sig, det var ungefär som att räkna får som hoppar över en hage. En våg, två vågor, tre vågor osv. I alla fall bor vi på ett urfint hotell, väldigt fint väldigt bra. Det är också väldigt få ungar på detta hotellet, det gillar vi. Hej

Nu har jag kommit hem från Cambodia. Jag måste säga att jag verkligen längtade tillbaka till Thailand när vi var där. Men det var bra där, vi var bara där några dagar och under dem dagarna har vi besökt många tempel kan jag säga er. Många tempel. Ni får se flera bilder i morgon, nu ska vi ut och äta thaimat! Ciao